måndag 7 juni 2010

Bröllopshund


Det är nog fler än jag som ledsnat på den rojalistyra och bröllopshysteri som översvämmar svensk media. Det är märkligt att se hur tidningarna i jakt på sålda lösnummer kastar all sans och självkritik över bord. Säg den instutition i landet som så fullkomligt okritiskt haft pressen i sitt ledband så som kungahuset och hovet det senaste året.

Endast två incidenter har stört mitt i allt glitter och glamour; Madeleines uppbrytning med sin otrogna pojkvän kunde inte skvallerpressen avstå från att gotta sig i. Om än ett skönt andrum i hysterin så är denna typ av personförföljerser etiskt vämjeliga och påvisar en av människans sämre sidor. Inte heller en privilegierad prinsessa förtjänar att utsättas för något sådant.

Den andra händelsen har dock med all rätt lyfts fram i pressen; Victorias beslut att låta pappa kungen leda fram henne till altaret. Av alla idiotiska traditioner som omgärdar kungahuset så väljer kronprinsessan att bryta mot just denna, som markerar kvinnans jämlikhet, till förmån för en där kvinnan framställs som en mans ägodel. Man kan argumentera hur mycket man vill att denna tradition funnits tidigare i Sverige, att det är vackert eller man kan komma med andra förklaringar - symboliken är ändå övertydlig och kan inte bortförklaras.

Utifrån detta bestände jag mig för skapa lite satir. Efter den debatt kring yttrandefrihet "konstnären" Lars Vilks dragit igång med sin rondellhund så funderar jag stilla kring vad som är tillåtet. Om det i yttrandefrihetens namn är okej att förolämpa en religiös folkgrupp (för att man har rätt att göra det), då borde väl samma sak gälla det kungliga bröllopet? Eller är kungahuset så heligt att det står över lagen även i denna fråga?

Till sist: Om än jag anser att Victoria fattat ett korkat beslut har jag inget emot henne eller Daniel som människor. Som blivande makar önskar jag dem all välgång. Som regenter och kungliga högheter kan jag dock inte säga det samma.

/Ahl