Bröllopshund

Det är nog fler än jag som ledsnat på den rojalistyra och bröllopshysteri som översvämmar svensk media. Det är märkligt att se hur tidningarna i jakt på sålda lösnummer kastar all sans och självkritik över bord. Säg den instutition i landet som så fullkomligt okritiskt haft pressen i sitt ledband så som kungahuset och hovet det senaste året.

Endast två incidenter har stört mitt i allt glitter och glamour; Madeleines uppbrytning med sin otrogna pojkvän kunde inte skvallerpressen avstå från att gotta sig i. Om än ett skönt andrum i hysterin så är denna typ av personförföljerser etiskt vämjeliga och påvisar en av människans sämre sidor. Inte heller en privilegierad prinsessa förtjänar att utsättas för något sådant.

Den andra händelsen har dock med all rätt lyfts fram i pressen; Victorias beslut att låta pappa kungen leda fram henne till altaret. Av alla idiotiska traditioner som omgärdar kungahuset så väljer kronprinsessan att bryta mot just denna, som markerar kvinnans jämlikhet, till förmån för en där kvinnan framställs som en mans ägodel. Man kan argumentera hur mycket man vill att denna tradition funnits tidigare i Sverige, att det är vackert eller man kan komma med andra förklaringar - symboliken är ändå övertydlig och kan inte bortförklaras.

Utifrån detta bestände jag mig för skapa lite satir. Efter den debatt kring yttrandefrihet "konstnären" Lars Vilks dragit igång med sin rondellhund så funderar jag stilla kring vad som är tillåtet. Om det i yttrandefrihetens namn är okej att förolämpa en religiös folkgrupp (för att man har rätt att göra det), då borde väl samma sak gälla det kungliga bröllopet? Eller är kungahuset så heligt att det står över lagen även i denna fråga?

Till sist: Om än jag anser att Victoria fattat ett korkat beslut har jag inget emot henne eller Daniel som människor. Som blivande makar önskar jag dem all välgång. Som regenter och kungliga högheter kan jag dock inte säga det samma.

/Ahl

Äntligen en vettig debatt - men var tog eu-valet vägen?

Gårdagens debatt i SVT's Agenda blev bättre än väntat. Mer politik, mer konkreta förslag och mindre pajkastning, men framför allt fick vi lite perspektiv på begreppet enighet. De rödgröna stod inte så fjärran långt ifrån varandra som tidigare kunnat tyckas, utan framstod nu som ett seriöst alternativ. Samtidigt som vi äntligen fick det tydligt uttalat att partierna faktiskt får ha egna åsikter och driva dem, och att allt inte till löjlighetens gräns måste förankras i de stora partiblocken.

Tillåtet med olika åsikter och idéer, men en gemensam vilja att gå de allierade till mötes. Precis det vi väljare ville höra.

Som vanligt framställdes dock olikheterna mellan blocken som större än de är, men det är väl oundvikligt när de ställs mot varandra. Som väljare gäller det, bildligt talat, att lyssna noga efter konkreta förslag i en flod av retorik. Tom smutskastning fanns det förstås, men även om Mauds sedelpress poppade upp även denna gång så framstod debatten ändå i slutändan som lyckad.

Men var tog EU och parlamentsvalet vägen? Det var trots allt det som debatten skulle handla om, åtminstone var det SVT's tanke från början. Nu snuddade man endast vid ämnet, exempelvis i samband med kollektivavtal och fildelning, men den riktiga debatten om sakfrågorna som ska drivas i parlamentet saknades. Fler tillfällen finns dock innan valdagen, och då kommer vi nog kunna lägga inrikespolitiken åt sidan för ett ögonblick.

/Ahl

Länkar till nyheten: DN, DN 2, SvD, SvD 2

Analys utan uppbackning

Att Dagens Nyheter är för en utbyggd kärnkraft vet vi sedan tidigare. Att de står för liberala åsikter är ännu tydligare. I dagens ledare kom det dessvärre också fram att DN inte kan genomföra en sund analysering av förslag och artiklar där andra åsikter än tidningens presenteras.

I huvudledaren anklagas det röd-gröna förslaget för att vara oseriöst, motsägelsefullt, oklart och kostsamt. Det enda som DN berömmer oppositionen för är egentligen att de gemensamt lyckats skriva förslaget tillsammans överhuvudtaget.

Tidningen anser att förslaget är oseriöst då kärnkraftens fortlevnad ska prövas varje mandatperiod, samtidigt som man vänder sig emot kortsiktiga planer inom energiområdet. DN struntar dock i det faktum att oppositionen tydligt formulerar att kärnkraften kommer att finnas kvar så länge den behövs. Om man då tar hänsyn till att de röd-gröna därtill vill ha ett fortsatt energiöverskott säger det sig självt att kärnkraften inte kommer att avvecklas oansvarigt.

DN anser vidare att förslaget är motsägelsefullt och pekar på att Maria Wetterstrand meddelat att inga nya reaktorer kommer att byggas, samtidigt som att tidningen anser att förlaget flörtar med de inom LO-sektionen som oroar sig över industrins jobb och eltillgång. Till att börja med framgår det med all tydlighet i förslaget att de röd-gröna inte kommer att tillåta att en avveckling av kärnkraften hotar vare sig jobb och energitillgång. Om sedan Maria Wetterstrand och miljöpartiet kan göra bedömningen att detta är möjligt utan att bygga nya reaktorer är det dels deras egen bedömning, men det är heller ingen omöjlig sådan.

DN anklagar också oppositionen för att inte tydligt specificerar tydliga framtidsplaner och tidpunkter. Att tidningen drar fram ett undanskymt citat om målet att all energi ska vara förnyelsebar i framtiden är helt oseriöst, när de röd-gröna samtidigt sätter tydliga målstolpar för år 2020 och år 2030. Och hur kan DN få det till att förslaget är negativt för energibranschens långvariga och stabila framtid? Man behöver inte läsa mellan raderna för att kunna se att oppositionen stakar ut planer för årtionden framåt, ett klart avståndstagande från tidigare spretande energipolitik.

Sista invändningen från DN rör vad de menar obefintlig information till medborgare om förslagets kostnad, både i pengar och naturingrepp. Det är till att börja med inte seriöst att begära en komplett kostnadsredovisning på studs, för det andra tittar tidningen bort när oppositionen pekar på grön beskattning och certifikatsystem, liksom eventuellt ett fastprissystem för el. Angående naturingrepp så är de rödgröna ännu tydligare. Stora satsningar på vindkraftsparker till havs och solenergi pekas särskilt tydligt ut, och även biobränslen nämns. Vattenkraften nämns som förnyelsebar, men oppositionen säger ej att den ska byggas ut. Om man tittar var partierna sedan tidigare står så är det tydligt att en massutbyggnad, som DN varnar för, inte är aktuell.

Jag säger inte att allt i oppositionens förslag är solklart och bra, men det är bra mycket bättre än den nidbild som DN visar upp.

Media agerar som både nyhetsförmedlare och opinionsbildare, och har också en skyldighet att klara det utan att blanda ihop dessa punkter till något som liknar avsiktlig misstolkning av andras idéer. Särskilt illa ser det ut när den egna sidans, alliansregeringens, förslag togs emot utan minsta kritik.

En argumenterande text ska ta upp båda sidors åsikter och väga både för och nackdelar, något åt det hållet står till och med formulerat på skolverkets hemsida. Att landets största morgontidning inte ens kan nå upp till detta borde beklagas av såväl höger som vänster.


/Ahl

Länkar till nyheten: DNs ledare, Oppositionens förslag

Ryt till, Reinfeldt!

Så storskalig bombning över Gaza som under de senaste dagarna har inte skådats på många år. Dödssiffrorna skjuter i höjden. Att räkna med något annat gör ingen när det gäller ett så litet, tätbefolkat område, där milisen därtill gömmer sig bland civila.

Situationen är som alla vet inte direkt ny, om än det sällan har det sett så nattsvart ut. För varje israel som dödas av Hamas distansraketer vedergäller Israel tio gånger om. Och denna gång mer än så.

Israel måste ändra kurs. Den aggressiva ockupationspolitik de för gränsar till folkmord. Om den gränsen inte passerats och rundats flera gånger om.

Var kan mänskligheten finna hopp när judarna, en av världens genom historien mest förföljda folkgrupper, utan någon ånger plågar, misshandlar, dräper palestiniernas folk?

Kan man ens lita på hoppets talare, Barack Obama, när han som sann amerikansk patriot dyrt och heligt lovat sig vara Israels vän?

Kan man lita på regeringen Reinfeldt, eller fortsätter man låtsas som att allt måste gå via EU?

Och med en utrikesminister med pengaintressen i vapenindustrin tycks det sista ekot av Palmes onådiga jultal 1972 ha klingat alltför länge sedan.

/Ahl

Länkar till nyheten: DN, SvD

Finanskrisens orsaker och följder

Från en strålande högkonjunktur och goda framtidsutsikter kastades vi obönhörligt in i denna finanskris, där hundratals människor varslas varje vecka och analytiker förutspår en arbetslöshet närmare tio procent 2010. Hur kunde det bli så här, och var ligger ansvaret? Och hur ska vi på bästa sätt rida ut stormen?

De mest akuta lösningarna som presenterats bygger mer eller mindre på att staterna värden över agerar räddare åt de privata företagsgiganter som hotas av att gå omkull. Hur sådan massiv statlig inblandning är förenlig med den liberalism som i stort präglar världen idag, det har media inte riktigt brytt sig om att filosofera över.

Man blir egentligen inte förvånad över att det är på den mer "flum-betecknade" kultur-delen i DN som frågeställningen till sist lyfts fram. Om än nyliberaler lätt kan avfärda detta som ren vänsterpropaganda är det intressant läsning för oss som famlar efter en ideologi och politik att tro på.

Är en ekonomisk världsordning som bygger på ständig tillväxt hållbar i längden? Den frågan har varit aktuell i Sverige ända sedan tillverkningsindustrin började flytta utomlands. Klimathotet och nu även finanskrisen driver fram frågan på nytt, och jag vet inte vad jag ska tro.


/Ander

Länkar till nyheten: DN

Dagens citat

I en annars ganska vettig ledare i dagens DN gick det att läsa några rader jag fick svårt att svälja:

"Kanske kommer vi också att få se ett aktivare USA på de områden där amerikansk aktivitet verkligen behövs, det vill säga för att stoppa massmord eller andra massiva övergrepp.

Irak är ett särfall. Det är oftare amerikansk passivitet som orsakar problem än motsatsen."

Nu framgår det inte helt tydligt vilket tidsperspektiv skribenten tänker sig. Och med ett USA med Obama i ledningen inbillar jag mig att supermakten faktiskt kan förbättra situationen i några av världens oroshärdar, som exempelvis Darfur.

Men att Irak-kriget skulle vara så unikt stämmer inte. Se tillbaka på de senaste femtio åren så det är lätt att räkna upp exempel på motsatsen:

Vietnam. Chile. Nicaragua. Längre fortsätter jag inte.

Frihetens land har mycket på sitt samvete.


/Ander

Länkar till nyheten: DN

Folkpartiets obefintliga miljöpolitik

Frågan är inte längre om vi ska avveckla kärnkraften i Sverige, åtminstone inte inom överskådlig framtid. Frågan är istället om vi ska bygga ut, och på detta vis tackla koldioxidutsläppen.

Tre av fyra allianspartier har egentligen aldrig drivit någon djupgående miljöpolitik, om än ett visst engagemang har kommit fram sedan de tog makten för två år sedan. De tre är alla uteslutande för kärnkraftens fortsatta drift. Även centerpartiet har givit efter och har, åtminstone utåt sett, gett upp kraven på kärnkraftens avveckling. Oppositionen inser också att tidpunkten är illa vald för att förorda en nedläggning, när nu koldioxidutsläppen har högsta prioritet.

Det är egentligen inte denna politik som jag oroade mig för när borgarna tog makten 2006. Kärnkraftens problem har vi tid på oss att lösa, men när det gäller klimatet i stort är läget akut. Kolkraften, godstrafiken på väg, bensinen, flyget. Omställningen för energieffektivare hus, uppvärmning, varor och levnadssätt. Och det är här jag nu räds att farhågorna besannas.

Om folkpartiet får bestämma blir kärnkraften medicinen mot den globala uppvärmningen. En utbyggd kärnkraft i sig är inte det stora problemet, utan det är att andra åtgärder sätts åt sidan. Uteblivna satsningar på förnyelsebar energi, och för den delen även obefintliga åtgärder för att effektivisera elförbrukningen, detta kan en utbyggd kärnkraft på egen hand aldrig ersätta. Folkpartiet förringar problemet med sin ofullständiga miljöagenda.

I Hamiltons artikel omnämns vindkraften som en osmart lösning, sett ur både miljömässigt och ekonomiskt perspektiv. I sak har han och folkpartiet rätt i att vi kanske inte har förutsättningar för att bygga ut vindkraften i den utsträckning det är planerat, men för det behöver man inte avfärda vindkraften som energikälla. Den största missen är dock de enkelspåriga tankegångar som speglar hela förslaget. Vindkraft och kärnkraft nämns, det första i negativ och det andra i positiv bemärkelse. Inga andra energikällor omskrivs över huvud taget.

Men är verkligen oron befogad? Trots allt har folkpartiet i de flesta fall inte uttalat motsatt sig de åtgärder som nämnts i debatten. Men å andra sidan har de inte heller hävdat motsatsen, eller för övrigt engagerat sig aktivt i miljöpolitiken över huvud taget. Om man inte pratar om satsningar på exempelvis solenergi räknar åtminstone inte jag med deras stöd. Och i dessa kristider smyger man knappast igenom klimatpolitiska förslag med bred folklig förankring.

Vågar man hoppas att centern, som enda riktigt klimattänkande regeringsparti, kan driva igenom en ordentlig, komplett miljöpolitik? Jag hoppas innerligt, för det är nu åtgärderna måste komma.


/Ander

Länkar till nyheten: DN