Nya rapporter om klimatfrågan verkar ständigt rulla in, men den senaste från FN:organet IPCC är viktigare än de flesta. Över 130 länder ska tillsammans ha bidragit och om någon ska lyckas få med sig världens länder så borde det vara just FN. Rapporten får dessutom extra tyngd då budskapet är tydligt:
Senast år 2015 måste utsläppen minska och uppvärmningen får öka med som mest två grader. Annars ser det mörkt ut.
Ansvaret ligger enligt IPCC främst på i-länderna, och det går väl inte att säga motsatsen. Samtidigt som vi på hemmaplan måste bli miljövänligare på alla sätt och vis ska vi också bidra med pengar och kunnande för att hjälpa u-länderna framåt. En tuff uppgift, men vettig och rättvis.
Som jag ser det är det delvis här problemet ligger. Det är i första hand u-länderna som får lida av klimatförändringarna och de har samtidigt inte möjlighet att på egen hand göra något åt det. Under tiden håller många av i-ländernas invånare fast vid sina åsikter om de så kallade "domedagsrapporterna" och än fler fruktar att tillväxten ska minska.
När dessa väl förstått hur landet ligger är det för sent.
Om det kräver en minskad tillväxt så får det bli så. Om vi måste ändra något i vår västerländska livsstil, ja då måste vi göra det. Och med det säger jag inte att vi ska återgå till att bli grottmänniskor. Inte heller säger jag att vi inte ska satsa stort på ny forskning och teknik. Det finns inget "antingen eller" i denna debatt.
Nu finns i alla fall klara fakta omöjliga att bortse från. Jag hoppas att denna rapport avslutar oklarhetens era för gott. Vi har en deadline och det är dags att agera.
/Ander
Länkar till nyheten: DN, mer DN, SvD, mer SvD
lördag 17 november 2007
Deadline Earth
Skrivet av Ahl klockan 11:01 0 kommentarer
fredag 9 november 2007
Låg nivå på politisk debatt
Standarden på politiska diskussioner kan emellanåt vara skrämmande låg. Det slog mig när jag bläddrade förbi diverse bloggar nu på förmiddagen. Vettiga argument får stå åt sidan till förmån för svordomar och djupt generaliserande uttryck. Men framför allt tycks ytterst få vara öppna för andras tankar och värderingar.
Det hör väl till att exempelvis bloggare ska vara lite vassare i språket. Vi väljer ju på eget initiativ vilka diskussioner vi vill föra och representerar i många fall endast oss själva. Inga redigerare formulerar heller om skriften.
Men det är givetvis inte endast bloggarna som ska stå till svars. Ledare och debattartiklar förmedlar emellanåt likartad smutskastning, om än i finare ordalag. Politiker själva är heller inte några änglar och kan ofta visa ett bättre omdöme. Ungdomsförbunden, som i sin natur borde vara öppna för nya tankar, är ibland skrämmande radikala.
Just bloggen av Centerns ungdomsförbunds ordförande, Magnus Andersson, reagerade jag starkast på. Inlägget (kan läsas här) gav Kuba och Kommunister en rejäl känga och satte genast debatten på dyngnivå med ett ordval som "kommunistsvin". Kommentarerna som följde höll ungefär samma klass, utom några få undantag som förespråkade en vettig argumentation.
Är det ens värt att fråga vad som ligger i grunden för svenskarnas ointresse för politik? En ren argumentationsteknik från debattörerna vore en ovärderlig gåva till vårt demokratiska samhälle.
Om man verkligen vill förändra något krävs en saklig debatt där man håller sig till ämnet. Om någon nu tror sig ha rätt i en fråga borde det då inte vara så svårt att bevisa det; argumenten skulle ju stå på dennes sida.
/Ander
Not: På intet sätt säger jag mig vara perfekt. Jag vill vara öppen för andra åsikter och hålla mig saklig, men lyckas inte alltid. Nå, man kan inte göra mer än försöka.
Skrivet av Ahl klockan 03:35 0 kommentarer
torsdag 8 november 2007
En andra chans
Ska dömda mördare få utbilda sig och arbeta som läkare? Den frågan har debatterats sedan det avslöjats att en student på läkarutbildningen hos Karolinska Institutet har ett mord i sitt brottsregister.
"Trovärdighet för sjukvården" mot "en andra chans för brottslingar". "En risk för patienter" eller "ett nödvändigt steg i rehabiliteringen"? Denna fråga är ett utmärkt exempel på att något sällan är svart eller vitt.
Jag tror ändå på att ge tidigare dömda brottslingar en möjlighet att fritt välja yrke, i alla fall så länge arbetsgivaren/utbildningsansvarige är medveten om personens bakgrund. De får då bilda sig en uppfattning om personen har kommit på rätt spår. Jag tror att i de flesta fall skulle så vara fallet.
Se på exemplet på Karolinska: Mord, stämplat som hatbrott dessutom, är allvarligt men personen i fråga kan mycket väl ha gått igenom en personlighetsförändring under tiden i fängelse. Om han nu inte skulle ha gjort det, är det då troligt att han skulle hoppa på en lång och krävande läkarutbildning? Och skulle ingen lägga märke till hans olämplighet under utbildningen?
Mer sannolikt är att han kanske söker försoning med samhället och sig själv. Att söka arbeta som läkare och rädda liv kan vara en livlina in i samhället.
Det krävs tillit från samhället. Tillit till att de före detta brottslingarna väljer en ny bana. Granskade kommer de att bli, men om de visar god vilja måste de få chansen.
Det minskar inte på något sätt mitt förtroende för vården, snarare ökar hoppet om en lyckad rehabiliteringsprocess för brottslingar.
/Ander
Länkar till nyheten: DN, mer DN, SvD, mer SvD
Skrivet av Ahl klockan 01:24 2 kommentarer
söndag 4 november 2007
Ned med Guantánamo
De styrande i Washington verkar till slut vara villiga att stänga Guantánamolägret på Kuba, efter flera års kritik från omvärlden. Fångarna ska föras till USA, där de får större rättigheter. I förslaget nämns att de misstänkta får rätt till juridisk hjälp, och federala domare ska besluta om häktning.
Detta är en seger för mänskliga rättigheter och definitivt ett steg i rätt riktning. Oavsett vilka brott de kan tänkas ha begått har de rätt att behandlas på ett medmänskligt sätt, något som borde vara en självklarhet i en demokrati.
Frågan är dock om Bush & co är redo att ge fångarna en rättvis rättegång. Jag är rädd att den amerikanska regeringen inte drar sig för att fängsla oskyldiga om bevisen är för tunna. Terroristbekämpningen har högre prioritet än mänskliga rättigheter, det är i alla fall det intryck jag har fått.
Så länge världens mäktigaste land försummar viktiga demokratiska principer finns litet hopp om att resten av världen å sin sida går den rätta vägen.
/Ander
Länkar till nyheten: DN, SvD
Skrivet av Ahl klockan 04:57 0 kommentarer