Folkpartiets obefintliga miljöpolitik

Frågan är inte längre om vi ska avveckla kärnkraften i Sverige, åtminstone inte inom överskådlig framtid. Frågan är istället om vi ska bygga ut, och på detta vis tackla koldioxidutsläppen.

Tre av fyra allianspartier har egentligen aldrig drivit någon djupgående miljöpolitik, om än ett visst engagemang har kommit fram sedan de tog makten för två år sedan. De tre är alla uteslutande för kärnkraftens fortsatta drift. Även centerpartiet har givit efter och har, åtminstone utåt sett, gett upp kraven på kärnkraftens avveckling. Oppositionen inser också att tidpunkten är illa vald för att förorda en nedläggning, när nu koldioxidutsläppen har högsta prioritet.

Det är egentligen inte denna politik som jag oroade mig för när borgarna tog makten 2006. Kärnkraftens problem har vi tid på oss att lösa, men när det gäller klimatet i stort är läget akut. Kolkraften, godstrafiken på väg, bensinen, flyget. Omställningen för energieffektivare hus, uppvärmning, varor och levnadssätt. Och det är här jag nu räds att farhågorna besannas.

Om folkpartiet får bestämma blir kärnkraften medicinen mot den globala uppvärmningen. En utbyggd kärnkraft i sig är inte det stora problemet, utan det är att andra åtgärder sätts åt sidan. Uteblivna satsningar på förnyelsebar energi, och för den delen även obefintliga åtgärder för att effektivisera elförbrukningen, detta kan en utbyggd kärnkraft på egen hand aldrig ersätta. Folkpartiet förringar problemet med sin ofullständiga miljöagenda.

I Hamiltons artikel omnämns vindkraften som en osmart lösning, sett ur både miljömässigt och ekonomiskt perspektiv. I sak har han och folkpartiet rätt i att vi kanske inte har förutsättningar för att bygga ut vindkraften i den utsträckning det är planerat, men för det behöver man inte avfärda vindkraften som energikälla. Den största missen är dock de enkelspåriga tankegångar som speglar hela förslaget. Vindkraft och kärnkraft nämns, det första i negativ och det andra i positiv bemärkelse. Inga andra energikällor omskrivs över huvud taget.

Men är verkligen oron befogad? Trots allt har folkpartiet i de flesta fall inte uttalat motsatt sig de åtgärder som nämnts i debatten. Men å andra sidan har de inte heller hävdat motsatsen, eller för övrigt engagerat sig aktivt i miljöpolitiken över huvud taget. Om man inte pratar om satsningar på exempelvis solenergi räknar åtminstone inte jag med deras stöd. Och i dessa kristider smyger man knappast igenom klimatpolitiska förslag med bred folklig förankring.

Vågar man hoppas att centern, som enda riktigt klimattänkande regeringsparti, kan driva igenom en ordentlig, komplett miljöpolitik? Jag hoppas innerligt, för det är nu åtgärderna måste komma.


/Ander

Länkar till nyheten: DN