Deadline Earth

Nya rapporter om klimatfrågan verkar ständigt rulla in, men den senaste från FN:organet IPCC är viktigare än de flesta. Över 130 länder ska tillsammans ha bidragit och om någon ska lyckas få med sig världens länder så borde det vara just FN. Rapporten får dessutom extra tyngd då budskapet är tydligt:

Senast år 2015 måste utsläppen minska och uppvärmningen får öka med som mest två grader. Annars ser det mörkt ut.

Ansvaret ligger enligt IPCC främst på i-länderna, och det går väl inte att säga motsatsen. Samtidigt som vi på hemmaplan måste bli miljövänligare på alla sätt och vis ska vi också bidra med pengar och kunnande för att hjälpa u-länderna framåt. En tuff uppgift, men vettig och rättvis.

Som jag ser det är det delvis här problemet ligger. Det är i första hand u-länderna som får lida av klimatförändringarna och de har samtidigt inte möjlighet att på egen hand göra något åt det. Under tiden håller många av i-ländernas invånare fast vid sina åsikter om de så kallade "domedagsrapporterna" och än fler fruktar att tillväxten ska minska.

När dessa väl förstått hur landet ligger är det för sent.

Om det kräver en minskad tillväxt så får det bli så. Om vi måste ändra något i vår västerländska livsstil, ja då måste vi göra det. Och med det säger jag inte att vi ska återgå till att bli grottmänniskor. Inte heller säger jag att vi inte ska satsa stort på ny forskning och teknik. Det finns inget "antingen eller" i denna debatt.

Nu finns i alla fall klara fakta omöjliga att bortse från. Jag hoppas att denna rapport avslutar oklarhetens era för gott. Vi har en deadline och det är dags att agera.

/Ander

Länkar till nyheten: DN, mer DN, SvD, mer SvD

Låg nivå på politisk debatt

Standarden på politiska diskussioner kan emellanåt vara skrämmande låg. Det slog mig när jag bläddrade förbi diverse bloggar nu på förmiddagen. Vettiga argument får stå åt sidan till förmån för svordomar och djupt generaliserande uttryck. Men framför allt tycks ytterst få vara öppna för andras tankar och värderingar.

Det hör väl till att exempelvis bloggare ska vara lite vassare i språket. Vi väljer ju på eget initiativ vilka diskussioner vi vill föra och representerar i många fall endast oss själva. Inga redigerare formulerar heller om skriften.

Men det är givetvis inte endast bloggarna som ska stå till svars. Ledare och debattartiklar förmedlar emellanåt likartad smutskastning, om än i finare ordalag. Politiker själva är heller inte några änglar och kan ofta visa ett bättre omdöme. Ungdomsförbunden, som i sin natur borde vara öppna för nya tankar, är ibland skrämmande radikala.

Just bloggen av Centerns ungdomsförbunds ordförande, Magnus Andersson, reagerade jag starkast på. Inlägget (kan läsas här) gav Kuba och Kommunister en rejäl känga och satte genast debatten på dyngnivå med ett ordval som "kommunistsvin". Kommentarerna som följde höll ungefär samma klass, utom några få undantag som förespråkade en vettig argumentation.

Är det ens värt att fråga vad som ligger i grunden för svenskarnas ointresse för politik? En ren argumentationsteknik från debattörerna vore en ovärderlig gåva till vårt demokratiska samhälle.

Om man verkligen vill förändra något krävs en saklig debatt där man håller sig till ämnet. Om någon nu tror sig ha rätt i en fråga borde det då inte vara så svårt att bevisa det; argumenten skulle ju stå på dennes sida.

/Ander

Not: På intet sätt säger jag mig vara perfekt. Jag vill vara öppen för andra åsikter och hålla mig saklig, men lyckas inte alltid. Nå, man kan inte göra mer än försöka.

En andra chans

Ska dömda mördare få utbilda sig och arbeta som läkare? Den frågan har debatterats sedan det avslöjats att en student på läkarutbildningen hos Karolinska Institutet har ett mord i sitt brottsregister.

"Trovärdighet för sjukvården" mot "en andra chans för brottslingar". "En risk för patienter" eller "ett nödvändigt steg i rehabiliteringen"? Denna fråga är ett utmärkt exempel på att något sällan är svart eller vitt.

Jag tror ändå på att ge tidigare dömda brottslingar en möjlighet att fritt välja yrke, i alla fall så länge arbetsgivaren/utbildningsansvarige är medveten om personens bakgrund. De får då bilda sig en uppfattning om personen har kommit på rätt spår. Jag tror att i de flesta fall skulle så vara fallet.

Se på exemplet på Karolinska: Mord, stämplat som hatbrott dessutom, är allvarligt men personen i fråga kan mycket väl ha gått igenom en personlighetsförändring under tiden i fängelse. Om han nu inte skulle ha gjort det, är det då troligt att han skulle hoppa på en lång och krävande läkarutbildning? Och skulle ingen lägga märke till hans olämplighet under utbildningen?

Mer sannolikt är att han kanske söker försoning med samhället och sig själv. Att söka arbeta som läkare och rädda liv kan vara en livlina in i samhället.

Det krävs tillit från samhället. Tillit till att de före detta brottslingarna väljer en ny bana. Granskade kommer de att bli, men om de visar god vilja måste de få chansen.

Det minskar inte på något sätt mitt förtroende för vården, snarare ökar hoppet om en lyckad rehabiliteringsprocess för brottslingar.

/Ander

Länkar till nyheten: DN, mer DN, SvD, mer SvD

Ned med Guantánamo

De styrande i Washington verkar till slut vara villiga att stänga Guantánamolägret på Kuba, efter flera års kritik från omvärlden. Fångarna ska föras till USA, där de får större rättigheter. I förslaget nämns att de misstänkta får rätt till juridisk hjälp, och federala domare ska besluta om häktning.

Detta är en seger för mänskliga rättigheter och definitivt ett steg i rätt riktning. Oavsett vilka brott de kan tänkas ha begått har de rätt att behandlas på ett medmänskligt sätt, något som borde vara en självklarhet i en demokrati.

Frågan är dock om Bush & co är redo att ge fångarna en rättvis rättegång. Jag är rädd att den amerikanska regeringen inte drar sig för att fängsla oskyldiga om bevisen är för tunna. Terroristbekämpningen har högre prioritet än mänskliga rättigheter, det är i alla fall det intryck jag har fått.

Så länge världens mäktigaste land försummar viktiga demokratiska principer finns litet hopp om att resten av världen å sin sida går den rätta vägen.

/Ander

Länkar till nyheten: DN, SvD

Orättvist till orättvist

Reglerna för den nya fastighetsskatten är då till slut spikade, i alla fall med största sannolikhet. Skattesatsen blir 0,75 procent av taxeringsvärdet, eller som allra mest 6000 kronor om året. Dämpningsregeln och begränsningsregeln tas bort, dock undersöker regeringen möjligheterna att ordna en ny begränsningsregel för pensionärer.

Kristdemokraterna talade innan valet om en slopad fastighetsskatt, eller i praktiken en skatt på högst 2800 kronor. När övriga allianspartier hängde på höjdes siffran en aning. Länge pratades det om ett tak på 4500 kronor per år innan det till slut landade på 6000 kronor. Tillsammans med löftet om en halverad bensinskatt kan man konstatera att kd inte lyckats vidare väl med att infria sina löften.

Fastighetsskatten var orättvis innan den borgerliga regeringen tog vid. Taxeringsvärdet på varje tomt påverkades kraftigt av försäljningar i samma område, och om bara ett par dyra bostäder såldes kunde grannarna räkna med en kraftig höjning. För att inte tala om att fastighetsskatten i sig självt är en skatt på skatt.

Det enda positiva man kunde säga om den gamla fastighetsskatten var att den var något så när proportionerlig, även om förstås undantag fanns. Med de nya reglerna kan vd och kontorist betala det samma, trots helt andra taxeringsvärden och inkomster. Skatten tar heller ingen hänsyn till de olika förutsättningarna för glesbygd gentemot storstad. Med en slopad begränsningsregel kan skatten istället bli högre för de som behövde en sänkning allra mest, och utan dämpningsregeln kommer höjningen omgående utan nåd.

"Fastighetsskatten slår hårdast mot de svagaste!" skanderade Kristdemokraterna innan valet. Varför hjälper man då istället miljonärerna på Lidingö? De är knappast samhällets svagaste villaägare. Nu får de flesta en något lägre skatt, men de mest behövande hade kunnat få ett bra mycket bättre avtal som verkligen inneburit en förbättring. De "nya" moderater som leder regeringen prioriterar uppenbarligen andra i samhället.

Värt att nämna är också att kapitalvinstskatten vid en bostadsförsäljning höjs från 20 till 22 procent. En ränta på 0,5 procent införs dessutom på eventuella uppskov. Båda dessa regeländringar påverkar också redan slutna avtal, vilket kan tyckas väldigt omoraliskt. Konsumenterna har skrivit kontrakt på andra villkor och man ska inte försämra dem i efterhand. Precis som när alliansen ändrade villkoren för hem pc-avtal för en tid sedan.

/Ander

Länkar till nyheten: DN och ytterligare en från DN.

Oresonliga värderingar

Reinfeldt och Borg blev överkörda av partistämman i speldebatten. Det räcker inte att bryta statens monopol, moderaterna vill även sälja ut Svenska Spel. Oansvarigt enligt Borg, och jag delar hans åsikt.

Den borgerliga hysterin över att sälja ut statligt ägda bolag är oförnuftig, särskilt när det gäller så pass stora vinster. Om statligt ägda bolag kan verka på lika villkor som privata och få in pengar, vad är det då som är så fel med det?

Är det så enkelt som att dessa liberala värderingar endast är en ursäkt för rika borgare att själva ta över bolagen? Jag vill inte tro det, så eventuella liberaler får gärna berätta hur landet ligger.

Svenska Spel är förmodligen vårat mest vinstgivande statligt ägda bolag och enligt Borg motsvarar intäkterna värnskatten. Inga pengar att avfärda lätt med andra ord. Som Borg också påpekade finansieras också idrottsrörelsen till stor del av vinsten från Svenska Spel.

Det enda vettiga motargumentet jag kan se är att Svenska Spels verksamhet gör att människor kan hamna i spelmissbruk om de inte är försiktiga, samtidigt som staten har ansvar för att hjälpa dessa på fötter igen. Den situationen är aningen underlig, men inte motiverar den en utförsäljning av Svenska Spel.

Däremot, att Sverige behöver bryta spelmonopolet är jag med på. Det fungerar inte ens i praktiken ändå. Privata företag ska få finnas på spelmarknaden så länge de uppfyller våra regler och lagar.

/Ander

Länkar till nyheten: DN

Sd visar sin rätta sida

Sverigedemokraterna har skapat ett nytt kommunalpolitiskt program, som lär godkännas nu i helgen. Programmet kan ge oss en klarare uppfattning vad det invandrarfientliga partiet vill mer konkret.

Medierna var som väntat inte nådiga i sin kritik och sd:s förespråkare kände sig som vanligt misstolkade. För att skapa mig en egen bild av det nya programmet beslöt jag mig därför för att ögna igenom det. Det finns att läsa här för den som är intresserad.

Och visst finns det även i detta program en del bra idéer. Exempelvis vill man ha mindre barngrupper på dagis och på olika sätt verka för ett ekologiskt hållbart samhälle. Inte unikt på något sätt, men ändå värt att nämna.

Men nog är det tydligt att invandrarfientligheten är partiets hjärtefråga. Listan kan göras lång: Integration ska ersättas med assimilering, stopp för mångkulturella lovdagar i skolan, avveckla stöd till diverse invandrarföreningar. Inom de flesta områden finns mer eller mindre tydliga förlag åt det hållet.

Sd:s demokratibegrepp är fortfarande en aning luddigt för mig, trots att de tillägnar det ett helt avsnitt. Det jag reagerar mest på är att de söker en modell "där ett minimum av värderingar läggs in i demokratibegreppet". Värderingar, som exempelvis lika männsikovärde, hänsynstagande till minoriteter och yttrande- och pressfrihet, är kärnan i ett demokratiskt samhälle. Kan man då verkligen säga att Sverigedemokraterna är ett helt demokratiskt parti?

Jag tror inte att den politik Sverigedemokraterna förespråkar får större stöd av ett sådant program, snarare tvärtom. De lever i grunden på okunskap och lögner som jag ser det, och därmed kanske svenskarna får upp ögonen och faktiskt förstår hur fel det kan gå om deras inflytande ökar.

/Ander

Länkar till nyheten: DN